Som vi kämpade för att lära plutten att krypa. Eftersom han ålande förvärrade låsningarna i ryggen så var det viktigt att han började krypa istället. Vi köpte 4 stycken bilmattor på IKEA för att tacka hela vardagsrummet med. Då var inte golvet halt och han klarade inte åla på dessa. Vi köpte krypstrumpbyxor och jag målade på magen på bodyer med antihalkmedel som är till för att ha under strumpor och tofflor. Och vi tränade så som fysioterapeuten hade visat oss, hjälpte honom upp i krypläge. Men han skrek och vred sig undan. Han klarade inte att stå i krypposition. Strax innan 1-års dagen tog vi en ny runda hos manuellterapeuten. Han hittade låsning i bröstryggen och höfterna. Dagen efter behandlingen var det hur lätt som helst att få honom upp i krypposition, och han drog sig även upp själv i den positionen. Det var ingen tvekan om att det var låsningarna som hade hindrat honom i att stå i krypposition. Först nu kunde vi börja träna honom på riktigt, och då lärde han sig fort hur han skulle komma upp. Han hade en jätterolig stil i början, kröp med armarna och hoppade efter med benen. Stoltare 1-åring fick man leta länge efter, och stoltare föräldrar också. Han blev fort nöjd med att krypa istället för att åla. Här kommer en liten filmsnutt av hans första krypsteg
Sitta
De flesta babyer kan sitta runt 6 månaders ålder. Vår 1-åring kunde inte sitta än. Vi hade varit noga med att följa råden om att inte sätta honom upp med stöd innan han kunde sätta sig upp själv. Eftersom han redan hade problem med rygg och nacke ville det verkligen varit dumt. Av den samma anledningen undgick vi också leksaker som hoppgunga, gåstol och vanlig barnmatstol. Han hade en stol från peg perego som heter Prima Papa Diner. Den kunde lutas bakåt och användas från 4-månaders ålder. Detta gjorde att ryggen inte felbelastades i matsituationer. Den samma stolen använder han än i dag, över 3 år gammal. Så den har verkligen varit en bra investering. När han väl hade lärt sig krypa så var nästa steg att komma från krypposition till sittande. Också detta fick vi ett träningsprogram på från fysioterapeuten. Efter att vi visat honom detta en period så lärde han fort att göra det på egen hand. Och då var han stabil nog att kunna sitta själv.
Gå
Plutten gillade att dra sig upp mot möbler och stå och leka. Men han klarade inte av att resa sig upp själv utan stöd och visade ingen intresse för att gå med stöd. Han gillade aldrig att gå genom att hålla i våra händer och gåvagnen han fick står fortfarande oanvänd. Fysioterapeuten sa att vi inte skulle pressa honom, utan att det var bra att han lärde sig krypa ordentligt först, eftersom det stärker rygg och nacke bra med tanke på hans problem med låsningar. 16 månader gammal reste han sig upp själv för första gången. Så stolt och nöjd att han stod och klappade händer åt sig själv. Men, försiktig som han alltid varit så dröjde det långt över en månad innan de första stegen kom. När han var 18 månader gammal lärde han sig gå, och inomhus gick han istället för att krypa.
Det dröjde ändå länge tills han blev riktigt trygg på att gå. Om det berodde på hans problem med synen, hans försiktiga personlighet eller hans låsningar vet vi inte. Men det var först när han fick hjälp av kiropraktor vid 2,2 års ålder som han slutade krypa utomhus och vid höjdändringar.
Trappor har varit en stor utmaning helt fram tills nu, 3,3 år gammal. Idag klarar han att gå upp för trappor själv men han är fortfarande en nybörjare. Vi måste påminna honom om hur han ska göra och göra honom trygg på att han klarar det. Han är fortfarande osäker när han ska gå nedför trappor, men han kan det egentligen.
Plutten har fortfarande kraftig försenad grovmotorik enligt kartläggning som görs. Vi tycker att han har kommit långt och lärt sig mycket, men när vi jämför med andra barn ser vi ju att han ligger efter. Han snubblar också oftare, och detta gör honom frustrerad. "Jag bara ramlar hela tiden" säger han själv. Han har precis lärt sig att komma framåt på en sådan bil/cykel man sitter och sparkar med benen på. Bobbycar'en han fick i 1-års present växte han ur innan han lärde sig hur man gör. Men efter massa träning och inte minst motivering från både oss och barnehagen så har han nu lärt sig hur man gör. Här är ett litet klipp från i dag
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar